
Litt av Konstanse og mi sin modellkarriere!
Mitt bidrag til det store mangfaldet på verdsveven.

klare kvelder, som denne, men også på de mange stormene han har opplevd, mannskap som satte sjøbein i motvind, og sjøen som kunne være rasende. Det var ikke mange gangene han hadde vært redd, virkelig redd...men det hadde hendt. Likevel hadde de klart seg igjennom, og fått båt og mannskap trygt i havn. Hjem.
Forlenge siden. 2001. Då møtte eg Knut. Han var ein sykkelmann. Det er han vell endå. Sykkel sykkel. Sykkel tur te Hindenes. Jesus. Det var kjekt. Han var inpåsliten. Stor mobil. Han hadde eit godt auga te meg. Kva hadde eg? Hmm. Eg var avisandes. Han kunne ikkje forstå. Åra gjekk. 2004. Ting skjedde. Skulelaget. Teltur hjå Steinar`n. Telt telt telt. Himmelspretten. Kari-Ann var forelska. Forelska i sykkelmannen. Mobilen var der enda. Han fekk nummeret. Natta kom. Han var i samme telt. Me havna att med. Han snakka. Snakka snakka snakka. Det blei morgon. Andre dagen. Han var der. Nydelig nydelig! Vèret var elendig. Snø. Haggel. Sol. Kari-Ann var forelska. I Knut Magne. Tida gjekk. Månader månader. Kom til Mundal. Besøk besøk. Korleis skulle det gå? Han sa ikkje stort. Kari-Ann var forelska forelska. Knut reiste. Reiste til sjøss. Rona Rona. Det snakka han om. Kari-Ann undrast. Kva skulle skje med oss? Tida gjekk. Månader månader. ÅR! Så. Kom det ein mail. Mail mail mail. Vil du vera med meg ut? ja! Dagen kom. Måneskinn og små prat. Han tok hånda. Hånda mi, mi! Kari-Ann var forelska. Så forelska. Han reiste. Reiste ut til Rona. Fra Aberdeen kom mail. Mail etter mail. Månaden gjekk. Me blei sammen. November. Novemer den 21. Me var lykkelig. Månader gjekk. Sommar sommar. Me var forelska djupt forelska. Eg hadde funne mannen, mannen i mitt liv! Hausten kom. Han gjekk. Ja, han gjekk ned på kne. Forlova forlova forlova. Forlova med sykkelmannen. Lykkeleg!












Tok med et lite bilde av Knut Magne sin nevø, Ola og meg! :-)